Älskade pelargoner, en samlares anteckningar
av Veronica Wägner
Älskade pelargoner är en annorlunda bok om pelargoner. Det är en väldigt personlig pelargonbok, som gjorde mig mycket rörd.Veronica Wägner skriver om sorg och förlust, och om livet som ändå måste fortsätta. Hon skriver om detta för både växter och människor.Hon berättar om hur det kan bli så, att en speciell pelargon blir så betydelsefull, att den ger glädje och tröst och får den som vårdar pelargonen att minnas viktiga händelser och älskade människor.
Veronica lyssnar och tar till sig människors berättelser om livet. Hon för långa samtal med sina besökare över en kopp kaffe med dopp. Hon har inte bråttom och låter samtalen få ta sin tid. Berättelserna flödar med många, långa minnen som är knutna till pelargoner.
Varje pelargon har sin berättelse. För det mesta handlar berättelserna om äldre pelargonsorter, och då vävs minnena in, och ett bröllop för länge sedan kan upplevas åter. Minnen av mor eller farfar kan bli levande, eller så står en gård eller en stuga. som för länge sedan är försvunnen, åter inför våra ögon. Detta är vad som gör gamla pelargonsorter så älskade. Några nykomlingar slinker också in i Veronicas bok, pelargonsorter som man bara inte kan låta bli.
Mellan alla berättelser ges många goda råd. Pelargonåret beskrivs samtidigt som förberedelser görs inför en pelargonutställning, till stöd för en nära väns nystartade plantskola.
Boken är full av kärlek till både människor och pelargoner och den bidrog på något underligt sätt till att jag själv började slappna av lite grand i mina odlingspretentioner, så att jag började låta påtandet få ta sin tid. Jag började sköta om mina pelargoner på mitt sätt, och jag kände att jag kunde lita på att detta är gott nog, och att pelargonerna tål detta för det mesta.
//Vered Adolfsson Mann 2010-05-20